Olof Jönsson Tavast

Rikas maanomistaja, rälssimies. Tawast-suvun kantaisä.

Rik jordägare, frälseman. Stamfader för Tavast-ätten.

Rich land owner, noble man. Ancestor for Tavast family.

HUOM! Olof Jönsson Tavastin alkuperä ei ole tiedossa.

OBS! Olof Jönsson Tavasts ursrung är inte känd.

NOTE! Olof Jönsson Tavast's origin is not known.

Viite - Referens - Reference:

Anthoni: Medeltidsätten Tavast, Äldre svenska frälsesläkter I:3, s. 266-270:

Sivu 1 - Sida 1 - Page 1

Sivu 2 - Sida 2 - Page 2

Sivu 3 - Sida 3 - Page 3

HUOM! Olof Jönsson Tavastin vaimon alkuperä ei ole tiedossa. Hänen nimensä oli todennäköisesti Katarina Fincke.

OBS! Olof Jönsson Tavasts makas ursrung är inte känd. Hennes namn var förmodligen Katarina Fincke.

NOTE! Olof Jönsson Tavast's wife's origin is not known. Her names was probably Katarina Fincke.

Enemmän tietoa - Mer information - More information:

Gabriel Anrepin teoksen "Svenska adelns ättavlor" ja Oskar Wasastjernan "Ättar-taflor" mukaan Olof Jönsson Tavastin vaimo olisi ollut Kristina Rötkersdotter Jägerhorn af Spurila. Ruotsin ritarihuoneenjohdon lehden nro 3 (vanhemmista ruotsalaisista rälssisuvuista) mukaan todetaan kuitenkin että Kristinan avioliittoa Olof Tavastin kanssa ei ole voitu varmistaa. Holmén osoitti, että tämä väite perustui sekaannukseen henkilöissä. Niinikään, Kristinan vanhempien on sanottu olleen Rötker Jürgersson Jägerhorn af Spurila ja Brita Jönsdotter Galle, mutta tätä ei ole voitu varmistaa.

Vanhemmat genealogiat väittivät, että Olavi Tavastin puoliso oli nimeltään Katariina Fincke. Myöskään Katariina Finckestä ei ole mitään lähdetietoja. Eräs Fincke esiintyi kuitenkin Olof Tawastin yhteydessä, minkä perusteella Holmén ja Anthoni pitivät mahdollisena, että tieto olisi luotettava.

Engligt Gabriel Anreps "Svenska adelns ättavlor" och Oskar Wasastjernas "Ättar-taflor" Olof Jönsson Tavasts hustru var Kristina Rötkersdotter Jägerhorn af Spurila. Enligt svenska Riddarhusdirektionens häfte nr 3 (om äldre svenska frälsesläkter) anges dock att uppgiften om hennes giftermål med Olof Tavast ej kunnat verifieras. Holmén visade att detta påstående bygger på förvirring av personer. Hennes föräldrar har angetts vara Rötker Jürgensson Jägerhorn af Spurila och Brita Jönsdotter Galle, men detta har inte med säkerhet kunnat verifieras.

Gamla släktforskningar hävdade att Olof Tavasts make hette Katarina Fincke. Det finns ingen källinformation om Katarina Fincke. En Fincke var nämnd i samband med Olof Tawast, som är grunden för Holmén och Anthoni ansåg det möjligt att uppgifterna var tillförlitliga.

According to Gabriel Anrep's "Svenska adelns ättavlor" and Oskar Wasastjerna's "Ättar-taflor" Olof Jönsson Tawast's wife was Kristina Rötkersdotter Jägerhorn af Spurila. According to the Swedish House of Nobility Management's Leaflet Nr 3 (about older Swedish noble families), it is noted that her marriage with Olof Tavast has not been verified. Holmén showed that this claim was based on confusion of persons. Her parents were said to be Rötker Jürgensson Jägerhorn af Spurila and Brita Jönsdotter Galle, but this has not been verified.

Older genealogy research argued that Olof Tawast's spouse was Katariina Fincke. However, there is no source information about her. However, one Fincke appeared in connection with Olof Tavast, which is the basis of Holmén and Anthoni considered it possible that the information was reliable.

[http://www.genealogia.fi/genos-old/68/68_70.htm]

Enemmän ruotsiksi - Mer på svenska - More in Swedish:

Han gifte sig med N.N. Enligt Gabriel Anrep "Svenska adelns ättavlor" och Oskar Wasastjernas "Ättar-taflor" hette hon Kristina Rötkersdotter Jägerhorn af Spurila och var gift med Åbobiskopen Olof Tavast. Enligt svenska Riddarhusdirektionens häfte nr 3, om äldre svenska frälsesläkter, anges dock att uppgiften om hennes giftermål med Olof Tawast ej kunnat verifieras. Hennes far har angetts vara Rötker Jürgensson Jägerhorn af Sprurila och Brita Jönsdotter Galle, men detta har inte med säkerhet kunnat verifieras. Deras stamfader har vidare angetts som Rötker Ingesson Jägerhorn, som skulle ha varit vapendragare hos Konung Erik IX, den helige enligt Gabriel Anrep: "Svenska adelns ättavlor". Riddarhusstamtavlorna upptar, i enlighet med äldre genealogier, ett gemensamt ursprung för de tre finska ätterna Jägerhorn af Spurila, Jägerhorn af Storby och Jägerskiöld samt uppsätter som stamfader Rötker Ingesson Jägarhorn, som skulle ha levat i mitten av 1100-talet. Den adliga släkten Jägerhorn upptar dock inte Rötker som sin stamfader utan anser honom vara en legend. Fru J. Ramsay har i sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden framhållit dessutom, att inga handlingar finnas, som giva stöd för något samband mellan de tre ätterna, vilkas gemensamma vapenbild, jägarhornet, burits av många andra frälsesläkter i Finland. Församlingen i Pemar anger dock i sin egen historiebeskrivning att den äldsta vid namn kända kristna personen i Pemar var Rötker Ingesson, att han var den äldre Jägerhorn ättens stamfader, och att han hade bott vid trakterna av nuvarande Spurila. I denna släktutredning har släktsambandet till Jägerhorn af Spurila inte beaktats, utan avfärdats som en legend.

Olof Jönsson Tavast syntyi todennäköisesti Hämeessä Hattula Kylmäkosken kartanossa Meltolan kylässä n. 1340, kuoli ennen 17.3.1402. . Hänen poikansa vaihtoi Kylmäkosken 1411 Lammin Porkkalaan. Rälssimies jo 1386. Tavast-suvun kantaisä. Osti Mynämäeltä Alasjoen Tavastilan ym. Vaimosta tiedetään se että hänen äitinsä omisti Palttilan tilan Laitilassa. Rälssimiehenä kokouksessa v. 1386 jossa valittiin Jeppe Djäkniä Suomen lainhaltijaksi (lagman). Oli kuningas Erik pommerilaisen kruunajaistilaisuudessa v. 1397. Toimi maaoikeuden jäsenenä määräämässä Hämeen ja Savon rajaa. Toimi piispa Hemmingin voutina Kuusiston linnassa v. 1357.

Tavast-suku ont, kuten nimi jo osoittaa, tavalla tai toisella lähtöisin Hämeestä.

Olof Tavast, född före 1337, död före 1402. Släkten Tavasts stamfader, dvs släktens äldsta nukända medlem. Ramsay Jully: Frälsesläkter i Finland, H:fors 1909: Olof R Tavast har 29.8.1386 bland frälsemän i Finland bekräftat den skrivelse i vilken Finlands inbyggare hos konung Albrekt anhålla om Jeppe Diekn till lagman i Finland. Var sannolikt bördig från Tavastland, från Kylmäkoski socken, Mellola by, där sonen Niklis Tavast hade sitt "fäderne", som han 1411 bortbytte mot Porkkala i Lampis socken. Köpte ett gods, Alasjoki (Tavastila) i Virmo socken, vilket gods sedan blev släktens stamgods, och där, c 1850, en silversked prydd med Tavastska vapnet hittades. Köpte även gods i Halois i Virmo och i Kurina i Miettois socken, vilket köp hans son, biskopen, år 1416 till fullo betalade. Även avslöto sönerne, biskopen och Niklis Olofsson, den handel han ingått om Kaarleis i Virmo socken, 17.3.1402. I sistnämnda urkund nämnes han avliden "Olof Tawast, Gud hans själ nåde". Gift med hustru, om vilken endast är kännt, att hennes moder ägde Palttila i Letala socken. Enligt Anrep V!, s 268 gifte han sig med sin svägerska. Denna utredning om släkten Tavast har sammanställts av Martin Gardberg och baserar sig bl.a. på Finska och Svenska riddarhusets utgivna stamtavlor om i utredningen nämnda släkter kompletterad med uppgifter från diverse andra källor.

Hypoteeseja - hypoteser - hypotheses:

Anbytarforum: Släktnamn: Medeltida släkter: Tavast

Postat av Leif Tennare den måndagen 30 november 2015 - 13:03:

Eureka! Jag skulle ha hållt fast vid hugskottet att Olof Jönsson och Olof Tavast var svågrar. Om man utgår från hypotesen att Olof Tavast är stamfader för släkten Tavast och far till sönerna Nils, Magnus och Lars, och att en syster till honom var gift med Olof Jönsson, och mor till Jöns, så uppfylls randvillkoren baserade på alla de ovan nämnda dispensansökningarna (88,153,291,304,409).

Jöns Olofsson ärvde då Alasjoki efter sin far, Olof Jönsson , vilket gods han skiftade med sin kusin, biskop Magnus år 1439, då biskopen betalade gods inköpta av Jöns i Pargas [FMU 2268]. Biskopen upplät därefter besittningsrätten till sitt avlingegods, Alasjoki, till brodern Lars Olofsson.

Att Olof Tavast var gift med Karin (Larsdotter) Fincke, styrks av att Nils Tavast år 1411 skiftar gods med sin, av mig postulerade, kusin Kristina (Eskilsdotter) Fincke, då Kristina med sin make Mårten Djäken får Melola by (Mierola?) i Hattula och Nils får Kristinas och hennes sons, Olof (Hartvigsson) Flög, del av Porkala sätesgård i Lampis [FMU 1348]. Porkala ärvdes sedan av Nils son, riddaren Olof Nilsson (Tavast).

Vad gäller Olofs Tavasts, av mig postulerade, äktenskap med Karin Fincke, skriver Anthoni: ”Såsom tidigare nämnts peka vissa indicier på att Olof Tavasts maka tillhörde en släkt Fincke” med följande fotnot: ”Att makan ej kan ha varit närbesläktad med den av Bo Jonsson med frälse begåvade Fincke, visas av att Olof Tavasts sondotter (Karin Nilsdotter, min anm.) var gift med en ättling till denne (Gödick Fincke, min anm.)[Anthoni(1970):168]. Gödick och Karin var i detta scenario släkt i tredje led efter Laurens Fincke. Se släkttavlan för släkten Fincke vilken fortfarande är aktuell, förutom att Olof Tavasts patronymikon är okänt, men troligare Nilsson än Jönson, och att Jöns inte är en son till Olof Tavast.

Ett släktskap i tredje ledet ser jag inte som ett hinder för ett äktenskap under 1400-talets första decennier, då pesten härjade Finland. Lika medveten om att detta var en synd, var man att man kunde få syndernas förlåtelse av Påven. I var sjunde dispensansökan för släktskap inom förbjudna led, dokumenterade i boken Auctoritate Papae, så hade förlovning eller äktenskap ingåtts trots att man kände till sitt släktskap...

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tavast

http://www.genealogia.fi/genos/68/68_70.htm

Olaf Tavast oli 1300-luvulla elänyt rikas maanomistaja ja arvostettu rälssimies. Hänet mainitaan asiakirjoissa, kun Varsinais-Suomen maakuntakokouksessa 29.8.1386 pyydettiin Suomen laamanniksi Bo Joninpoika Gripin jälkeen Jeppe Diekniä. Maakunnan rälssimiesten edustajina kirjeen sinetöi viisi miestä ja näistä kolmantena Olaf Tauest. Hän oli arvoltaan Hartvik Flögin ja myöhemmän valtaneuvoksen Jöns Andersinpoika Garpin jäljessä, mutta usein kuninkaantuomiovaltaisena tuomarina esiintyneen Jöns Hintsikanpojan edellä. Hän kuului siis Varsinais-Suomen rälssin ensimmäisiin eli vauraimpiin. Mitään voudin tai tuomarin tointa hänellä ei tiedetä olleen. Turun piispainkronikassa sanotaan, että hän oli "nobilis et famosus vasallus" eli jalosukuinen ja kuulu vasalli, mikä on varmaan liioittelua, mutta voi sikäli pitää paikkansa, että hän oli ollut Bo Joninpojan henkilökohtainen palvelija, hänen "miehensä" ja luottamushenkilönsä Varsinais-Suomessa. Olaf Tavastin nimellä hän ei elinaikanaan esiinny toista kertaa lähteissä, mutta kylläkin kuolemansa jälkeisissä tilusasiakirjoissa: 1402 Olaff Tawist, 1416 Olaff Tawest ja 1418 Olaff Tawast.

Turun tuomiokirkon "Mustan kirjan" siinä kirjeryhmässä, joka käsitteli Mynämäen eli nykyisen Mietoisten Alasjoen lahjoitusta tuomiokirkolle ja tilan aikaisempia omistajavaihdoksia, esiintyy eräs Olaff Jönisson siten, ettei hänellä voi tarkoittaa ketään muuta kuin Olaf Tavastia. Tämä Olaff osti ensin 1373 Kumiruonan Mynämäen Pyhärannassa Bengt Galnelta ja Olavus Benediktuksenpojalta, mutta vaihtoi sen sitten 1375 Alasjokeen. Siitä tuli hänen asuinkartanonsa. Mynämäellä hänellä oli maata lisäksi viidessä kylässä, Piikkiössä Rungon kylässä ja mahdollisesti Sauvalassa, Uudenmaan Sipoossa Borgbyn kylässä ja Hämeen Hattulassa "Melolassa", joka kylän nimi lienee "Mustaan kirjaan" väärin kirjoitettu ja tarkoittanee Hattulan tärkeimpiin kuuluvaa Mierolaa. Eräs Olaff Joanson, joka myöskin lienee sama kuin Olaf Tavast, sai Tennilän hallintopitäjän käräjillä haltuunsa tilan, jonka Paual Helsene oli häneltä ottanut. Olafin pojanpoika Olaf Tavast nuorempi omisti maata myöhemmin samoilla tienoilla.

Olaf Tavastin toiminnan painopiste on ollut Varsinais-Suomessa, mutta hänen lisänimensä ja lähdesuhteiltaan moitteeton ja varma tieto omistuksesta Hattulassa viittaa siihen, että hänen sukujuurensa olivat Hämeen kantapitäjissä. Yhtään Olafin sinettiä ei ole säilynyt, siksi ei tiedetä, oliko jo hänellä vaakunassaan sama tunnus kuin myöhemmillä suvun jäsenillä.

Lapsia: Children:

Birgitta Olofsdotter   

Jönis Olofsson (-<1439)
Katarina Olofsdotter (->1454)
Kristina Olofsdotter
Laurers Olofsson
Margareta Olofsdotter
N.N. Olofsdotter (-~1435)
Nils Olofsson (->1431)
Ragnhild Olofsdotter
Magnus/Magnus Olai (<1376-1452)

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tavast

Olof Tavast. Sannolikt identisk med Olof Jönsson, vilken nämnes första gången 1373. Olof Tavast sigillerar 1386 som frälseman Finlands innevånares framställning om att få Jeppe Djäkn som lagman. Olof Tavast innehade gods i Hattula sn i Tavastland och Olof Jönsson i Virmo sn i Egentliga Finland. Olof Tavast var död 1402 Ev. Åbobiskop

Olof Tavast, född före 1337, död före 1402. Släkten Tavasts stamfader, dvs släktens äldsta nukända medlem. Ramsay Jully: Frälsesläkter i Finland, H:fors 1909: Olof Tavast har 29.8.1386 bland frälsemän i Finland bekräftat den skrivelse i vilken Finlands inbyggare hos konung Albrekt anhålla om Jeppe Diekn till lagman i Finland. Var sannolikt bördig från Tavastland, från Kylmäkoski socken, Mellola by, där sonen Niklis Tawast hade sitt "fäderne", som han 1411 bortbytte mot Porkkala i Lampis socken. Köpte ett gods, Alasjoki (Tavastila) i Virmo socken, vilket gods sedan blev släktens stamgods, och där, c 1850, en silversked prydd med Tavastska vapnet hittades. Köpte även gods i Halois i Virmo och i Kurina i Miettois socken, vilket köp hans son, biskopen, år 1416 till fullo betalade. Även avslöto sönerne, biskopen och Niklis Olofsson, den handel han ingått om Kaarleis i Virmo socken, 17.3.1402. I sistnämnda urkund nämnes han avliden "Olof Tavast, Gud hans själ nåde". Gift med hustru, om vilken endast är kännt, att hennes moder ägde Palttila i Letala socken. Enligt Anrep V!, s 268 gifte han sig med sin svägerska. Denna utredning om släkten Tawast har sammanställts av Martin Gardberg och baserar sig bl.a. på Finska och Svenska riddarhusets utgivna stamtavlor om i utredningen nämnda släkter kompletterad med uppgifter från diverse andra källor.

Riddare n 1386-1402.

Barn:

   Nils Tavast, 1402-1431, häradshövding. Se tab. 2.

Magnus Olofsson, som dog våren 1452, säges ha dött i sitt nittiofemte år, vilket betyder, att han var född 1357, enl. en sent belagd uppgift 14.10. Tydligen identisk med Magnus de Virmo, som 23.2 1396 inskrevs vid universitetet i Prag, blev baccalaureus 10.4 s. å. och magister 1398. Kallas 1406 konung Eriks ”elskelige cläric”. Ärkedjäkne senast 1407, var han biskop i Åbo 21.12 1412 - 5.2 1450. Under ärkedjäknetiden donerade han ett av honom inköpt gods i Lemo sn i Egentliga Finland till ärkedjäknebordet. Som biskop instiftade han 1421 Helga Lekamens prebende, vartill han då donerade jord i Virmo och Untamala sn:ar i Egentliga Finland, och donationen ökades med jord i Virmo, Letala, Lundo, Pikis och Halikko 1425 samt arvegods i Untamala och Virmo och avlingegods i Untamala, Letala och Virmo sn:ar i samma landskap, Saltviks sn på Åland. Pikis, Lundo och Pöytis sn:ar i Egentliga Finland och Yläne sn i Satakunda 1439. Avlingegods i Pargas, Halikko och S:t Karins sn:ar i Egentliga Finland och i Tenala sn i Nyland gav han till olika arvingar. Begravdes i Helga Lekamenskoret i Åbo domkyrka 9.3 1452

http://www.silve.info/sven/anor/anor.tot/p1da095b3.html

   Jöns Olofsson, 1420-1435. Se tab. 5.

Lasse Olofsson. Nämnd som biskopens bror 1439, varvid han för sig och sina arvingar får rätt att besitta jord i Virmo sn i Egentliga Finland mot en årlig avgift till Helga lekamensprebendet, och om denna jord krävdes av andra arvingar till biskopen, skulle han i stället få evärdeligen behålla jord i Pargas sn i Egentliga Finland. Lasse Olofssons tillbakasatta ställning - han nämnes ej som arvsberättigad — kan tyda på illegitim börd. Ovisst är, om han är identisk med Lars Tavast, som jämte sin son Berthold 1393 till Åbo domkyrka sålde gods i S:t Marie sn i Egentliga Finland.

Ragnhild Olofsdotter, sannolikt död före 1433 (ÅboSvB, nr 445). Hade arvegods i Pikis sn i Egentliga Finland. Var 1421 och 1423 gift med fogden Mårten Abrahamsson (Djäkn, Jakob Abrahamssons ätt), som nämnes som levande 1379-1423 samt ägde jord i Kimito, Pikis och Sagusnar i egentliga Finland och i Yläne sn i Satakunda

Birgitta Olofsdotter. Ägde jord i Pikis sn i Egentliga Finland och dog tidigast 1439. - Gift senast 1421 med Eringisl Henriksson, som ägde jord i Virmo sn i Egentliga Finland.

En dotter. Dog sannolikt senast 1435 och blev senast 1421 gift med häradshödingen Gregers Andersson (Garp) på Koskis i Vemo sn i Egentliga Finland, vilken nämnes från 1417 och dog 1449 eller 1450 efter att sannolikt senast 1435 ha gift om sig med Anna Jönsdotter (ginbalksvis ställt renhorn)

Katarina Olofsdotter. Dog mellan 1455 och 1464. Gift med rådmannen i Åbo Jöns Gudvastsson, som ägde jord i Virmo sn i Egentliga Finland och dog mellan 1416 och 1421. Hon gifte senast 1421om sig med borgaren i Åbo Henrik Mört, som dog mellan 1425 och 1439. Senast 1439 gifte hon om sig med borgaren i Åbo Olof Sylta, vars patronymikon var Larsson. Han ägde jord i Åbo och i Reso sn i Egentliga Finland och levde ännu 1449 (ÅboSvB, nr 553).

Margit Olofsdotter. Var gift med en man vid namn Bok. Det är ovisst, om han levde 1421, då han ej ombads sigillera brevet om Helga lekamensprebendet som biskop Magnus’ övriga svågrar och Margit redan dessförinnan måste ha gift sig med honom, eftersom sonen Olof Bok var fullvuxen 1439. Obestyrkt är uppgiften, att hennes make hette Hans Pedersson. Att han ej var någon av de två män med detta namn som 1439 förenade sig om brevet i Dönhof Calles sak, visar den omständigheten, att dessa nämns först på 29:de resp. 32:dra plats, medan Olof Bok förekommer på 20:de plats.

   Kristina Olofsdotter. Levde 1439, då hon fått jord i Pemar sn i Egentliga Finland.

- Medeltidsätten Tavast: http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tavast

Medeltidsätten Tavast har på grund av namnet ansetts vara av tavastländskt ursprung, och Nils Tavast (tab. 2) har bytt bort fädernejord i Tavastland (FMU, nr 1348). Olof Tavast sigillerar som frälseman 1386, men sonen Nils får likväl frälsebrev 1407 i likhet med andra, som tidigare betraktats som frälsemän. Ättens glansperiod inföll på 1400-talet, då en medlem var biskop i Åbo och en brorson till honom riddare och hö vitsman på Tavastehus. Den utdog på svärdssidan vid sekelskiftet 1500. Den förde i vapnet en vänstervänd väpnad arm och har ej samband med senare ätter med namnet Tavast, av vilka adliga ätten nr 64 är av utländskt ursprung och har bosättning i Tavastland att tacka för sitt namn (R, s. 474). Rester av Nils Tavasts (tab. 2), Olof Tavasts (tab. 3) och hans son Nils Tavasts arkiv äro kända genom avskrifter i Peringskiölds diplomatarium E 66 och Brocmans diplomatarium, 4, VHAA:s dep. i RA, samt i D 366, KB (1. Fnedlaender, Peringskiölds diplomatarium, 1971, s. 299 f.) och i en förteckning av Nils Rabenius i E 8883, nr 107, RA (J. Liedgren i Donum Boéthianum, 1950, s. 237 ff.).

Olof Tavast. Sannolikt identisk med Olof Jönsson, vilken nämnes första gången 1373. Olof Tavast sigillerar 1386 som frälseman Finlands innevånares framställning om att få Jeppe Djäkn som lagman. Olof Tavast innehade gods i Hattula sn i Tavastland och Olof Jönsson i Virmo sn i Egentliga Finland. Olof Tavast var död 1402

http://vilppula.com/images/tawast/ksgenealogy.htm#I54878