Gösta Bagge

Wikipedia

Gösta Adolfsson Bagge var en svensk nationalekonom och politiker (högerpartist). Han var ecklesiastikminister åren 1939-1944 i samlingsregeringen Hansson III. 1921-1949 var Bagge professor i nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms högskola.

Biografi

Bagge var son till bankokommissarien Adolf Bagge och Sigrid Schuberth.

Efter att 1904 ha avlagt filosofie kandidatexamen i nationalekonomi vid Uppsala universitet studerade han vidare vid Johns Hopkins University i Baltimore, USA 1904-1905. Därefter avlade han filosofie licentiatexamen vid Stockholms högskola 1911. Under sin tid som doktorand vid samma lärosäte återgrundade Bagge 1911 den konservativa idétidskriften Svensk Tidskrift tillsammans med Eli Heckscher. Bagge disputerade 1917 vid Stockholms högskola på avhandlingen Arbetslönens reglering genom sammanslutningar, och blev samma år docent. År 1921 blev han professor i nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms högskola, samt grundade Socialinstitutet i Stockholm (senare Socialhögskolan).

Under 1910- och 1920-talen var Bagge aktiv som kommunalpolitiker i Stockholm, framför allt inom socialpolitiken. Den 31 mars 1932 blev han riksdagsledamot för Stockholms stads valkrets i Första kammaren, som ersättare för den mördade Hjalmar von Sydow. Efter en partiledarstrid med Ivar Anderson efterträdde Bagge Arvid Lindman som partiledare 1935, och innehade den posten till 1944. Under åren 1935-1936 var han högerns gruppledare i Första kammaren. Från 1937 fram till den urtima riksdagen 1939 var han gruppledare i Andra kammaren.

År 1939 blev Bagge statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet (ecklesiastikminister) i Per Albin Hanssons samlingsregering. Han avgick ur densamma efter partiledarskiftet 1944, och ersattes av Georg Andrén. Bagge var politiskt socialkonservativ, men hade en ekonomiskt liberal grundsyn och var en hård kritiker av den ekonomiska politiken under dåvarande finansministern Ernst Wigforss.

År 1942 invaldes Bagge som ledamot nummer 896 av Kungliga Vetenskapsakademien, och 1944 blev han teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan.

Bagge gifte sig 1911 med sjuksköterskan Gertrud Sandberg. Han är begraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

I populärkulturen

I tv-filmen Fyra dagar som skakade Sverige (1988) gestaltas han av skådespelaren Per Sjöstrand.

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

• Sverige Kommendör av andra klassen av Vasaorden, 16 september 1928.
• Sverige Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 15 november 1940.
• Sverige Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 15 november 1943.

Utländska utmärkelser

• Frankrike Officer av franska Hederslegionen, tidigast 1925 och senast 1931.
• Norge Kommendör av norska Sankt Olavs orden, tidigast 1931 och senast 1937.
• Finland Storkorset av Finlands Lejons orden, 1944.

Övriga utmärkelser

• Foreign Honorary Member vid American Academy of Arts and Sciences, 1933.
• Ledamot nr 896 av Kungliga Vetenskapsakademien, 1942.
• Ledamot nr 644 av Kungliga Musikaliska Akademien, 1944.
• Hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan, 1944.

/////

SBL

Gösta Adolfsson Bagge, f. 27 maj 1882 i Stockholm.

Föräldrar: bankokommissarien Adolf Olof Fredrik Bagge och Sigrid Agnes Schuberth.

Lärjunge vid Stockholms högre latinläroverk å Norrmalm ht. 1892; avlade mogenhetsexamen därstädes 15 maj 1900; student i Uppsala 17 juli s. å.; fil. kand. 30 jan. 1904; studerade vid The Johns Hopkins university i Baltimore 1904-1905; fil. lic. vid Stockholms högskola 15 dec. 1911; disp. därstädes 29 maj 1917; fil. doktor 30 maj s.å.

Har företagit ett flertal utländska resor och har därunder bl. a. deltagit i settlementrörelsen i England 1902 och i Amerika 1905, med understöd av Söderströmska fonden bedrivit nationalekonomiska studier i England, Frankrike, Tyskland och Italien 1912 samt studerat understödsverksamheten under kriget i Tyskland 1917.

Amanuens vid kommerskollegiets avdelning för arbetsstatistik 21 aug. 1906-1930 jan. 1909; medföljde på uppdrag av emigrationsutredningen en emigrantångare till Norra Amerika 1907 för insamlande av uppgifter rörande emigranternas ekonomiska och sociala förhållanden.

Har tjänstgjort som sekreterare vid förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare vid åtskilliga större konflikter, första gången 1908; sekreterare i statistiska kommittén 5 febr. 1909–7 sept. 1910; stadsfullmäktig i Stockholm fr. o. m. sommaren 1913 och har därunder varit ledamot av beredningsutskottet från 1918.

Ledamot av Stockholms stads folkskoledirektion 1914-1918 och har därunder varit ledamot av dess undervisningsnämnd 1914-1915 samt delegerad för folkskoleärenden 1918; ledamot av folkskoledirektionens centralkommitté för barnbespisning i skolorna 1914-1915, i dess barnbespisningsnämnd 1915-1917 (ordförande 1917) och ordförande för de delegerade för barnbespisningsärenden 1918-1919

Revisor i fattigvårdsnämnden 1914-1917 och i Stockholms stads rättshjälpskontor 1917; docent vid Stockholms högskola 30 maj 1917; biträdande lärare i nationalekonomi vid handelshögskolan 15 juni s.å. samt tf. professor i samma ämne därstädes 1918-1919

Ordförande i Stockholms stads arbetsförsäkringskommitté 22 maj 1918, vid förhandlingarna mellan Stockholm, Malmö och Göteborg å ena sidan och kommunalarbetarförbundet å den andra angående förhandlingsordning och kollektivavtal 1919 samt i svenska statsförbundets kommitté för befrämjande av samarbete mellan rikets städer och municipalsamhällen vid kommunalarbetarfrågors handläggning 1919-1920; andre v. ordförande i Stockholms stadsfullmäktige 1 apr. 1920.

Gift 10 juni 1911 med sjuksköterskan Gertrud Emma Cecilia Sandberg, f. 18 mars 1882, dotter till godsägaren Fritiof Sandberg.

Biografi

B. har huvudsakligen ägnat sig åt de sidor av den teoretiska och praktiska nationalekonomin, som beröra den moderna arbetarrörelsen, dess förutsättningar, arbetsmetoder och arbetsresultat. Under åren 1907-1909 utförde han en del arbetsstatistiska undersökningar, som särskilt behandla kollektivavtalen inom den svenska industrin, och fick som sekreterare vid förhandlingar i arbetstvister även tillfälle att deltaga i handläggningen av dylika spörsmål. Med stöd av sin sålunda förvärvade erfarenhet gick B. att induktivt såväl som deduktivt behandla frågan om de olika avtalsbestämmelsernas verkningar för arbetarklassens levnadsvillkor. Resultatet av denna undersökning föreligger i hans gradualavhandling, »Arbetslönens reglering genom sammanslutningar», där han genomgående analyserar möjligheterna för en viss arbetargrupp att genom reglerande åtgärder hålla arbetslönen vid dess jämviktsläge, d. v. s. den nivå, till vilken densamma tenderar att anpassa sig under fri konkurrens. Det centrala i denna framställning är undersökningen, i vad mån löneförhöjningen kan överflyttas på andra deltagare i produktionen; författaren kommer här till slutsatsen, att detta i längden icke låter sig göra utom i enstaka, praktiskt betydelselösa fall. Avhandlingen har betecknats som »det enda föreliggande försöket att giva en såväl teoretiskt som praktiskt uttömmande lösning av arbetslönens centrala problem» (S. Brisman). I sin egenskap av statistiska kommitténs sekreterare under dess två sista år hade B. ansvaret för dess huvudbetänkande. Som den ene grundaren av Svensk tidskrift och under dess första åtta år dess ene redaktör har han ägnat sig såväl åt tidskriftens redaktionella ledning som åt dess yttre utformering, vilken senare till stor del är hans verk, och har slutligen ensam övertagit utgivningen. I Stockholms stadsfullmäktige och olika kommunala nämnder har han de senaste åren nedlagt ett mångsidigt arbete.