Carl Eriksson (Sursill)

Viimeisin tieto Carlista kts. Genos 1/2017, Tiina Miettinen: Sursill-suvun alkupolvet Uumajassa ja Pohjanmaalla, s. 2-19.
--------------------------------

https://www.annelikotisaari.net/Carl_Erikinpoika.htm
---------------------------------

http://www.kansallisbiografia.fi/paimenmuisto/?eid=2412

Sursill, Carolus Erici; Karl Eriksson

• S Uumajan pitäjä, Länsipohja.
• V ”mahtava talonpoika” Uumajan pitäjän Tegin kylässä Erik Ångerman, lisänimeltään Sursill, ja Dordi N.N.

Avoimia kysymyksiä: Onko Carl Erikinpoika Erik Ångerman-Sursillin poika vai ei? Alkuperäisessä teoksessa esiintyy Erik Sursillin poikana, mutta tämä on myöhemmin kyseenalaistettu.

• Carolus Erici tuli Pietarsaareen sisarensa Katarinan kutsumana ja pääsi sisarensa avustuksella koululaiseksi Turun katedraalikouluun.
• Kokkolan kirkkoherra kuningas Juhana III:n nimittämänä 27.2.1582, mainitaan virassa vielä 1618
• Allekirjoitti (”Karolus in Karleby pastor”; Confessio Fidein vuoden 1693 painetussa suomennoksessa ”Carolus Erici Carlebyysä.”) Uppsalan kokouksen päätöksen Turussa 19.6.1593.
• Pappissäädyn edustaja Söderköpingin valtiopäivillä, allekirjoitti siellä 10.10.1595 neuvoston ja säätyjen yhteisen vastauksen Kaarle-herttualle, joka valtuutettiin Ruotsin valtionhoitajaksi.
• Carolus Erici Sursill joutui yhdessä Vöyrin ja Pietarsaren kirkkoherrojen kanssa 1597 Nuijasodan aikaisten toimiensa vuoksi marski, käskynhaltija Klas Flemingin nuhdeltavaksi. (B. K. Åkerblom, Vörå sockens historia. 1962, s. 172).

Kirkkoherra Carolus (”Carll i Karlebij”) määrättiin 9.12.1589 maksamaan 20 taalaria raha-apua sotaväen palkkaukseen. Hän (”Her Karl Kyrckioheerde i Karlebij”) sai Kaarle-herttuan kirjeellä 20.2.1602 korvaukseksi herttualle toimittamastaan hevosesta viisi tynnyriä viljaa. Muiden Pohjanmaan pappien tavoin hänelle myönnettiin 14.12.1608 elatukseksi 70 tynnyriä viljaa ja vuodelta 1614 säilyneen kuitin mukaan hän (”Carolus Ericj Karlebijensis”) yhdessä muiden Pohjanmaan pohjoisen rovastikunnan kirkkoherrojen kanssa kuittasi (nimikirjoitus ja sinetti) vastaanottaneensa viljasaatavansa.

• K Kokkola ilmeisesti 1618.
• P Anna N.N., kotoisin Tukholmasta.

Julkaistu 19.1.2011.

Lisätietoa / palautetta:

• Pekka Hellemaan tiedonanto 28.1.2011: Täydennetty maininta Klas Flemingistä. (Lähde: Bror K. Åkerblom, Vörå sockens historia. Vasa 1962).
• Mikko Kuitulan tiedonanto 2.2.2011: Erään tulkinnan mukaan Kokkolan kirkkoherra Carolus Erici (Carl Eriksson) ei ollut Erik Ångermanin poika vaan toisen pojan Östen Erikssonin vaimon Malinin veli (Lähde: Oulun raastuvanoikeus 1.2.1679 (ES:3088): [Een Kyrckjoherde I Gambl:Carlby, som heet H:r Carl, warit Broder åth hustru Malin, Östen Erichssons hustru, af hwilken sedan Siu Systrar äre födde, och Slächten sigh vthwijdgadt.]. Asian oikeudessa esitti Kaarina Laurintytär [Karin Larsd:r]. Ks. myös Genos 33(1962), s. 18–24. Toisen tulkinnan mukaan kyseinen Östen Eriksson ei ollut kuitenkaan Erk Ångemanin poika vaan samanniminen vävy, jolloin hänen vaimonsa Malin ja tämän veli, Kokkolan kirkkoherra Carl olisivat ollleet Erik Ångermanin lapsia. Ks. Tapio Vähäkangas, Lohtajan Granbergien esivanhemmat. Genos 69(1998), s. 78–84, 98–99.

Päivitetty 25.2.2011. (Geniin muokannut an)

Anteckning Gick i Åbo katedralskola. Blev kyrkoherde i Karleby 1582. Tycks också varit riksdagsman. KÄLLA: Surs 8735.

Uppsala mötets beslut år 1593 undertecknades av kyrkoherden i Karleby Carolus Erici Sursill och kapellanen i Karleby Paulus Dionysii.

Carolus Erici Sursill var son till den ansedda bonden Eric Ångerman "Sursill" som var stamfader till den berömda Sursillska släkten.

Carl Sursill var kyrkoherde i Karleby ungefär mellan åren 1582-1617. Han ingrep när klubbemännen ville dränka några av Abraham Melkiorssons soldater efter slaget vid Tararant.

(Hämtat från Internet - http://hackman.ws/Sursill/Sursill.html)

-------------------------------------------------------------------------------------

hämtat ifrån sidan http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/religionsfragan.htm ( ei löydy)

Katolicism eller lutherdom

Religionsfrågan var en av de största frågorna på 1500-talet. Gustav Vasa insåg nyttan av en reformation och stödde Olaus Petri som var en lärjunge till Martin Luther.

Riksdagarna i Västerås år 1527 fastslog i praktiken en brytning med påven och den katolska läran. Man började t.ex. genast efter riksdagarna att avveckla klosterväsendet.

I Finland fortsatte endast Nådendals kloster sin verksamhet fram till år 1584.

Men den nya läran hade inte ännu vunnit någon stadga bland prästerskapet och folket. I sin verksamhet som Finlands reformator uppvisade Agricola försonlighet och finkänslighet mot den katolska kyrkan.

År 1571 utarbetades en ny kyrkoordning av ärkebiskopen Laurentius Petri. Den tog dock inte klart ställning för den nya läran.

Johan III verkade dock för ett försiktigt godkännande av de katolska dogmerna. Han ville att helgondyrkan skulle accepteras och att klosterväsendet skulle återupprättas.

Han tog steget ut år 1576 då man godkände en ny gudstjänstordning. Denna s.k. röda liturgi (efter bokens färg) återinförde de flesta av de ceremonier som fanns i den katolska mässan. Hertig Karl vägrade dock att införa liturgin i sitt hertigdöme. Men t.ex. kyrkoherden Geet i Storkyro var en ivrig anhängare av den röda liturgin.

Johan III övergick till katolicism i maj 1578. Inte minst på grund av att hans hustru Katarina Jagellonica var en hängiven katolik. Han krävde dock att även påven skulle godkänna hans liturgi. Förhandlingarna blev resultatlösa och förbindelserna med påvestolen avbröts år 1780.

Någon direkt opposition mot den röda liturgin fanns inte i Finland. Många katolska seder och bruk hade här helt naturligt levt kvar.

Johan III avled i november 1592 och redan i februari 1593 kallade hertig Karl till ett möte i Uppsala för att få till stånd ett avgörande i religionsfrågan. Denna fråga hade tillspetsats eftersom den nya konungen, Sigismund, var katolik. Mötet i Uppsala var varken ett kyrkomöte eller en riksdag. Prästerskapet dominerade men där fanns även representanter för adeln och borgarna. Det finländska inslaget var litet, endast tolv präster med biskop Sorolainen i spetsen. Bland de finländska prästerna fanns även kyrkoherden Carl Sursill från Karleby.

Uppsala mötets beslut undertecknades den 20 mars och var fullständigt präglad av den lutherska läran. Bibeln erkändes som grundval för den kristna tron och som normer för läran antog man de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna och den augsburgska bekännelsen av år 1530. Därtill förbjöds utövning av falsk religion i landet och Johan III:s röda liturgi förkastades. De som hade försvarat den måste göra offentlig avbön. Till dem hörde bl.a. Åbobiskopen Erik Sorolainen.

Uppsala mötets beslut sändes sedan ut i riket för att undertecknas. I Finland var det drygt 250 präster som undertecknade dokumentet samt några tiotal representanter för adel, borgare och bönder.

Den långvariga kampen om religionen kunde i och med Uppsala mötets beslut anses nästan vara slutförd. Hertig Karl hade vunnit en första seger för sin politisk-religiösa linje. Sigismund var dock den rättmätige konungen och han var katolik, varför man kunde emotse nya komplikationer, hur stora visste man för ögonblicket inte.

Ljungo Tomassons smädedikt

http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/ljungos2.htm

Om kyrkorna i Österbotten

http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/kemison2.htm

Om kyrkan i Karleby

http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/karlkirk2.htm

Källa: Finlands historia 2, 1993

Forskning kring klubbekriget

http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/debklubb.htm

Områden som anslöt sig till folkresningen

http://www3.kokkola.fi/historia/nuijasota/omraden.htm

Här finns mera att läsa om lite av varje..

http://lbk.cc/biblicum/19786602.HTM

Det för svenska kyrkan viktigaste mötet var emellertid Uppsala möte 1593. I enlighet med prästerskapets anhållan sammankallade hertig Karl de förnämste och lärdaste af prästerskapet i riket, biskopar med kapitulares och prostarna samt några präster af hvart härad att samlas i Uppsala 25 febr. 1593 för att förena sig 1) om lära och ceremonier, 2) om god ordning och disciplin samt 3) om nödiga biskopsval. Till detta möte samlades 4 biskopar och mer än 300 andra präster. Mötet öppnades l mars af riks-kansleren Gyllenstierna i närvaro af hertigen och rådet samt många af adeln och några köpstadsmän. Till ordf. utsågs dagen därpå professor Nicolaus Olai Bothniensis; i öfvcrläggningama deltogo endast rådsherrarna och prästerskapet. Redan 5 mars hade man förenat sig om att erkänna den heliga skrift som det enda rättesnöret för människans tro samt de 3 symbola (apostoliska, nicenska och athanasi-anska) jämte den oförändrade augsburgiska bekännelsen som sanna uttryck af skriftens läror. De närvarande förklarade, att de voro redo att våga lif och blod för detta beslut, och ordf. hälsade beslutet med de bekanta orden: "Nu är Sverige blifvet en man och alle ha f ve vi en Herre och Gud". Johans liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades. Mötet begärde ytterligare hertigens och rådets bifall till åtskilliga önskningar, som afsågo att trygga kyrkans själfständighet: konungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändradt, främmande trosbekännare ej erhålla ämbeten i riket, Uppsala universitet vidmakthållas och utvidgas o. s. v. 15 mars företog mötet val af ärkebiskop, då de flesta rösterna tillföllo Abrahamus Andreae Angermannus. Mötesbeslutet, ehuru hållet i antikalvinsk anda, godkändes af hertigen och utfärdades 20 mars i hertig Karls och rådets samt de i Uppsala församlade biskoparnas och meniga prästerskapets namn. Efter mötet undertecknades dess beslut ytterligare i landsorterna af medlemmar af alla stånd och beseglades å de olika menigheternas vägnar; beslutet blef sålunda äfven till formen ett gemensamt uttryck för hela svenska folkets vilja och mening. (Det å pergament skrifna, af hertig Karl, rådsherrar, biskopar, några adelsmän och 23 präster undertecknade och beseglad originaldokumentet förvaras i Riksarkivet, i ett silfverskrin, som gjordes till jubelfesten 1693.) Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens fulla genombrott och konsolidering inom den svenska kyrkan och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en ai de viktigaste tilldragelserna i svensk historia. Under Karl XI firades hundraårsminnet däraf under stor tillslutning i hela landet.

Carl född ca 1539, utflyttade till Österbotten.

Kyrkoherde, tog namnet Carolus Ericus Sursill.

Dokumentet från Uppsala möte se foto

Uppsala mötets beslut år 1593 undertecknades av kyrkoherden i Karleby Carolus Erici Sursill och kapellanen i Karleby Paulus Dionysii. Carolus Erici Sursill var son till den ansedda bonden Eric Ångerman "Sursill" som var stamfader till den berömda Sursillska släkten. Carl Sursill var kyrkoherde i Karleby ungefär mellan åren 1582-1617. Han ingrep när klubbemännen ville dränka några av Abraham Melkiorssons soldater efter slaget vid Tararant.

Carls föräldrar Erik Ångerman Sursill och Dordre och syskon Östen och Catharina redovisas på andra platser i släktkrönikan.

1582 Carl oli kirkkoherra Kokkolassa - Avoimia kysymyksiä: Onko Carl Erikinpoika Erik Ångerman-Sursillin poika vai ei? Alkuperäisessä teoksessa esiintyy Erik Sursillin poikana, mutta tämä on myöhemmin kyseenalaistettu. Liittyy Erik Ångerman.