Birger jarl rosas och framhålls som Stockholms grundare mm i flertalet litteratur. Lite skrivs om hur han utrotade folkungarna och den urgamla demokratin, och halshögg gamla Svitjods fria bönder på löpande band i en serie slag, vilket gav honom möjlighet att centralisera makten i sina och kyrkans händer. Många var maktgiriga på den tiden men Birger Magnusson får sägas ta priset, och hans oärlighet att alldeles före slagens slut, först benåda, och sedan halshugga sina politiska motståndare, har av någon anledning sällan belysts i historiska verk. Sveriges demokrati förefaller närmast ha varit än mer utvecklad före slaget vid Sparrlösa, än den är idag...
